Mists
From time to time, I clean my glasses of a stubborn hope that all small debris stuck to them will disappear from my field of vision. Small tiny obstacles that hinders me from focusing. Eagerly, I try to ignore this filter from disturbing my gaze as I imagine it.
Sometimes I realise that the gravel is not on the glasses. Gravel, "Mists" do exist, the are for real! Rather it’s my brain that tries to filter and construct the image of my imagined reality.
Something gnaws, I get fooled or I’m fooling myself. Then I spot it, the beauty of the deficiencies.
This is all what is left. Imperfection, the ugliness and the beautifulness
----------------------
MISTERNA
Ibland putsar jag glasögonen i en envis förhoppning om att
allt smått skräp som fastnat ska försvinna ur mitt synfält. Små saker som
ligger i vägen för att jag ska se tydligt och klart. Ivrigt försöker jag bortse
från filtret som stör min blick från att möta verkligheten så som jag
föreställer mig den.
Ibland tittar jag efter och upptäcker att gruset inte sitter
på glasögat. Gruset, ”misterna” finns. Hjärnan försöker filtrera bort det för
att ännu en gång konstruera bilden av min föreställda verklighet.
Något gnager, jag blir lurad eller lurar mig själv. Så
upptäcker jag det, skönheten i bristerna.
Kvar finns just det. Det ofullkomliga, det fula och det
vackra.